låta hundarna lösa det själva
En sak som jag ser många hundägare, speciellt till små hundar, är att dem låter inte riktigt den lilla hunden kunna hälsa på andra (stora) hundar som dem skulle gjort naturligt. Ägaren står och håller hårt i kopplet så att hunden bara precis kan lukta på nosen på den andra hunden.
Jag och Chivas mötte två stora labradorer för en liten stund sedan, och den ena blev lite tokig på Chivas och lät väldigt agressiv. Nu var den inte agressiv på det sättet att den hade skadat Chivas på något sätt men Chivas blev rädd och vågade inte gå fram till dem riktigt sedan. Därför gick jag fram till hundarna och då blev såklart Chivas nyfiken, och sedan gick det bra.
Grejen är den att när två hundar möts börjar dem undersöka vem som är högst i rang med en gång, det är inget konstigt med det, det är liksom så dem "pratar" med varandra. Och är det en hund som är väldigt dominerande betyder inte det att dem inte kan leka bra med andra hundar. Man måste våga och självklart välja vilken hund som din egna ska få springa runt med.
Jag vill ju helst välja en hund där jag framför allt vet vart jag har ägaren till den andra hunden. Det är via ägaren man kan se hur dem har tränat och fått diciplin på sin hund.
Sedan kollar jag mycket på hur hundar ser ut när dem kommer mot Chivas, går dem nästan krypandes med huvudet ner och stilla så kan man förstå att denna hunden kan vara agressiv. Svansen ska vifta och öronen ska vara glada och framåt, då känns det bra.
Det är alltid viktigt att du som ägare känner sig säker för annars känner hundarna av detta, även hunden som ni möter ute.
Det jag vill komma fram till är att man måste våga lite, det är sällan det händer något tragiskt hundar emellan. Vågar man aldrig låta sin hund få gå fram till främmande hundar kommer antagligen era promenader bli hysterika så fort det kommer en hund, för din hund kommer aldrig lära sig hur den ska agera när hunden går förbi.
Grejen är den att när två hundar möts börjar dem undersöka vem som är högst i rang med en gång, det är inget konstigt med det, det är liksom så dem "pratar" med varandra. Och är det en hund som är väldigt dominerande betyder inte det att dem inte kan leka bra med andra hundar. Man måste våga och självklart välja vilken hund som din egna ska få springa runt med.
Jag vill ju helst välja en hund där jag framför allt vet vart jag har ägaren till den andra hunden. Det är via ägaren man kan se hur dem har tränat och fått diciplin på sin hund.
Sedan kollar jag mycket på hur hundar ser ut när dem kommer mot Chivas, går dem nästan krypandes med huvudet ner och stilla så kan man förstå att denna hunden kan vara agressiv. Svansen ska vifta och öronen ska vara glada och framåt, då känns det bra.
Det är alltid viktigt att du som ägare känner sig säker för annars känner hundarna av detta, även hunden som ni möter ute.
Det jag vill komma fram till är att man måste våga lite, det är sällan det händer något tragiskt hundar emellan. Vågar man aldrig låta sin hund få gå fram till främmande hundar kommer antagligen era promenader bli hysterika så fort det kommer en hund, för din hund kommer aldrig lära sig hur den ska agera när hunden går förbi.
Lucka till!
Kommentarer
Trackback
